Hbt-fobin, vårt ansvar
Idrotten har rigida normgränser. Idrotten består av idrottsMÄN. Det såg vi tydligt i Annika Lantz och Gudrun Schymans granskning av idrott och kön. Män som också är hetero. Att vara homosexuell och idrottsman är det omöjliga, det onämnbara.
Peter Häggström, elitidrottare kommer ut, och han gör det ”exklusivt för Borås Tidning” . Vi som aldrig behöver definiera oss, vi som aldrig behöver outa ”exklusivt” i media, aldrig behöver orsaka rubriker för vår kärlek/åtrå: vi behöver ta oss en ordentlig funderare.
Det är nämligen vi som gör att man måste smyga, låtsas om något så fundamentalt som kärlek och attraktion. Det är pga av vår fobi, vår inskränkthet, våra fördomar och tillkortakommanden, som gör att man tvingas spela en helt annan roll. Rollen som publik och medspelare förväntar sig, ja kräver det. Dags att skippa bögskämten om tappade tvålen i duschen. Dags att sluta förutsätta kille + tjej= sant. Och det gäller förstås överallt: på arbetsplatser, med vänner och familj, i politiken. Några nämnda, ingen glömd.
Det är vår förbaskade skyldighet.
- Marita -
