Ordet feminist kommer ursprungligen från det latinska ordet féminīnus. Första gången ordet användes i skrift var, vad en vet idag, i Frankrike 1872. Ordet feminism betyder, enligt Svenska Akademins Ordlista, ” (åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan könen; vanligen i organiserad form”.

Feminismen har flera olika inriktningar. Särartsfeminister, som även kallas för livmodersfeminister menar till skillnad från de flesta andra inriktningarna att de skillnader som finns mellan könen inte beror på uppfostran och strukturer i samhället, utan att det är skillnad på kvinnor och män. De anser att vissa yrken och sysslor är bättre lämpade för kvinnor medan andra yrken och sysslor är bättre lämpade för män. Till exempel anser de att kvinnor är mer lämpade att ta hand om barn då de har de moderliga egenskaperna i sig sedan födseln. Det de strävar efter är att kvinnors och mäns egenskaper och arbeten ska värderas lika. Dessa feminister var vanligare förr än vad de är idag.

Den allra vanligaste inriktningen inom feminismen är likhetsfeminismen. Likhetsfeminister menar att de skillnader som finns mellan kvinnor och män enbart beror på strukturer i samhället, och att dessa skillnader kan försvinna först när samhället förändras.

Queerfeminister menar att kön och sexualitet är något som vi människor själva har hittat på och inte något av som av naturen existerar. De vill också bekämpa hetero- och cisnormerna som finns i samhället – alltså de normer i samhället som utgår från att en är heterosexuell och cis. De menar också på att kvinnligt kodade saker, kläder, yrken och fritidsintressen har lägre status än vad manligt kodade har.

Emellanåt debatteras det flitigt i media och sociala medier om huruvida dagens feminism motverkar sitt syfte eller om feminismen har gått för långt. Det kan vara feminister som inte drar sig för att uttrycka sina åsikter, som ständigt kommenterar och ifrågasätter. Feminister som stolt uttrycker och visar att de självklart är feminister, genom att till exempel bära t-shirts med feministiska tryck, smycken med feministiska symboler, eller som blåser upp ballonger med tryck med feministiska budskap.

Framför allt män, men till viss del även kvinnor, kan ta illa upp av hur vissa feminister uttrycker sig. Det kan till exempel vara att hata män (vilket egentligen betyder hata män i grupp vilket i sin tur betyder hatar patriarkatet och vad det gör med oss).

Det kan också vara att en påtalar hur vanligt det är med manspreading, vilket innebär att en sitter väldigt bredbent och tar upp väldigt mycket plats – något som framför allt män gör. Många tycker att manspreading är en struntsak, att det finns viktigare saker att debattera om.

Det kan även vara kvinnor som ”ser varje man som en potentiell våldtäktsman”, något som män ofta tar väldigt illa upp av. Men faktum är att kvinnor inte har råd att chansa. För hur ska en kunna veta vem som våldtar och vem som inte gör det? Därav den ständiga rädslan hos många kvinnor. En är aldrig trygg och säker i en värld där patriarkatet råder.