Fredrika Bremer föddes i Åbo 1801, verkade bl a som författare och kvinnorättskämpe och anses vara en av den svenska kvinnorörelsens främsta pionjärer.
Hon introducerade den realistiska romanen i Sverige, och hennes bok Hertha, utgiven 1865, blev opinionsbildande och bidrog efter livlig debatt till att en lag infördes 1858 om att ogifta kvinnor skulle kunna ansöka om att myndighetsförklaras.
Fredrika Bremers familj var förmögen, och när de 1805 föyttade från Åbo till Stockholm köpte fadern inte bara en paradvåning i staden utan även det anrika Årsta Slott. Familjen ägde även Nynäs Gård i Ösmo socken.
Fadern var tungsint och lynnig, modern en societetsdam med fransk fostran. Fredrika och hennes systrar hade guvernant och fick lära sig skriva fransk vers redan i ung ålder. Deras uppfostran var sträng, varje dag fördes de in till sin mor för att kyssa hennes hand, och de serverades knappt med mat eftersom de enligt rådande ideal skulle vara smala och ”zefyrliknande”. Detta för att kunna bli så förnämt bortgifta som möjligt.
Modern ville inte att flickorna rörde sig ute i staden annat än i äldre personers sällskap, och meddelade att om de behövde motion kunde de ställa sig bakom en stol och hoppa 200 gånger.
Fredrika var upproriskt lagd och revolterade ofta mot den strikta behandlingen. Hon var livlig och ansågs
dessutom av modern som ”ful”. Hon försökte tappert ägna sig åt ”för damer lämpliga sysslor” som att läsa dikter, konversera och brodera. ”Broderande på en evig och grå halsremsa domnade jag alltmer, det vill säga i mina livligare krafter, i min håg att leva”, skrev hon i sin dagbok.
Efter att ha varit på bildningsresa i Paris vaknade hennes samhällsengagemang och hon började ägna sin tid åt att hjälpa mindre bemedlade människor, samt gav ut sin första roman, Teckningar utur vardagslifvet, som gav henne ett brett erkännande.
Hon avböjde ett antal frierier från sin gamla rektor och brevvän Per Johan Böklin, och ägnade sig istället åt att studera Göthe och skriva fler böcker, bl a ”Grannarne”, ett av hennes mest kända verk.
Hon gick till kungs för att få bli myndighetsförklarad, reste till Amerika och försökte starta ett världsfredsprojekt i England. Hon kallade sin ideologi för ”kristen socialism”, och ansåg konkurrenstanken vara oförenlig med det kristna budskapet.
Efter att Hertha givits ut ägnade hon sina sista år till att delta i debatten om ståndsriksdagen. Hon dog 1865 på Årsta slott.
Under hela sin levnad fick hon stå ut med mäns åsikter om hennes person, då de hade svårt att klara av en tänkande och handlande kvinna utan fokus på att behaga.
