Elin Wägner var en författare, journalist och författare. Hon föddes i Lund 1882.
Redan under skoltiden medverkade hon flitigt i skoltidningen och skrev de flesta bidragen själv. Hon vann också pris för en novell i ungdomstidningen Linnéa. som 19-åring fick hon jobb som recensent på Helsingborgsposten, och utvecklades där snabbt till journalist och krönikör.
Hon fick anställning på tidningen Idun 1907, samtidigt som hon skrev noveller och följetänger till DN. Snart började hon skriva reportage och göra intervjuer om kvinnors situation, den viktigaste intervjun för henne blev den med Ellen Key, som fick henne att engagera sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. Hon involverade sig även i Sverige
s kvinnliga fredsförening och gjorde uppdrag för dem samtidigt som hon skrev artiklar i DN om kvinnors situation och gav ut böcker.
Efter ett misslyckat äktenskap med John Landquist riktade hon mycket kritik mot män och äktenskap i sina böcker.
1914 grundade hon föreningen Frisinnade kvinnor tillsammans med Emilia Broomé med syfte att kämpa för kvinnlig rösträtt.
1919 var hon med om att starta Rädda barnen, och i början av 1920-talet åkte hon runt på politiska uppdrag i Europa. Hon tog sig av sin brorson och lät honom bo hos sig.
De bodde tidvis på Fogelstad och Wägner ingick i Fogelstadsgruppen.
1944 blev hon invald i Svenska Akademien.
