Elisabet I föddes 1533 och var dotter till kung Henrik VIII i hans äktenskap med Anne Boleyn. Hon har givit namn åt den elisabetanska eran och blev den sista monarken av huset Tudor.

Efter att två av hennes halvsyskon dött barnlösa i förtid besteg hon tronen år 1558, och skulle ge England 44 år av kontinuitet och stabilitet efter år av politisk oro.

Efter en gedigen utbildning var hon den bäst utbildade kvinnan av sin generation.

Det förväntades att Elisabet I skulle gifta sig för att säkra tronföljden, men precis som drottning Kristina vägrade hon. Det fanns gott om friare, bl a Sveriges Erik XIV, och hon övervägde olika kandidater ända upp i 50-årsåldern, men slog aldrig till. En jungfrukult växte fram runt den ogifta drottningen och inom både konst och poesi skildrades hon som jungfru och gudinna.

Elisabet I regerade i en tid då oron mellan protestanter och katoliker var stor. Hon var själv protestant, men fick försöka hålla båda sidor fredliga. Hon regerade med hjälp av ett råd och hon var försiktig i utrikespolitik.

För att dölja sina smittkoppsärr i ansiktet använde hon blyhaltigt smink vilket fick hennes hy att åldras snabbt, och hon kallades ”en dam som blivit överraskad av tiden” av Sir Walter Raleigh,

Hon avled 1623 på Richmond Palace.